Stavgång första vägen ut…
När jag mådde dåligt och var djupt deprimerad hade enorm ångest så var jag mycket sängliggandes. Jag hade ofta vad jag kallade pyjamasdagar. Det innebar att jag inte orkade klä på mig och tyckte inte att det fanns en anledning till det. “Varför ska jag klä på mig om jag ändå inte ska träffa någon?” En sjukgymnast presenterade stavgång för mig då jag gick på en av arbetsförmedlingens verksamheter. Nå… det blev att jag köpte ett par gåstavar och minns att jag i alla fall vid ett tillfälle var ute och promenerade under en 6 veckors period. Jag som hade så svårt att ta mig ut och egentligen avskydde promenader. Men… så roligare det blev för att jag hade stavarna.
Linedance bröt min isolering
En annan aktivitet som jag hade när jag var som sjukast var linedance. Jag hade ju sett linedansare i USA när jag var där som AuPair. De såg ju så glada ut då de dansade och jag bar det med mig i över 10 år. När jag sedan såg dansare i Uppsala så anmälde jag mig till klubben och blev medlem. Jag tänkte… då kanske jag också blir glad. Hurusom… detta fick mig att bryta min isolering. Jag kunde ha pyjamas en heldag för att sedan på kvällen ta på mig kläder för att fara och dansa på klubben som höll till utanför Uppsala. Jag blev ett med musik…. dansade som en pajas på dansgolvet för jag hade svårt att hänga med pga medicinerna i kroppen och sjukdomarna som påverkade min koncentrationsförmåga, men för stunden så kunde jag “glömma” bort mig och mitt mående. Det gynnade min hälsa har jag förstått efter hand. Att tillhöra ett sammanhang där jag var en av flera och där ingen visste hur jag egentligen mådde. Jag fortsatte sedan mitt Linedansande i flera år även om jag hade perioder som jag bara inte orkade.
Geocaching billigare än terapi
För åtta dagar så började jag med Geocaching. “Geocaching billigare än terapi, säger slogan”.
“Geocaching är en sysselsättning som passar för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Geocaching startade 2000 i USA. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Så nogranna koordinaterna som möjligt till gömman publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken. När man är uppkopplad nästa gång loggar man också på sidan på nätet, så att alla kan läsa loggarna utan att leta upp gömman i fråga. bland utvidgas cachen till en så kallad multicache, där man måste besöka flera olika gömställen på vägen till slutmålet. Ibland arrangeras träffar (s.k. events) för utövare av geocaching, där koordinaterna för platsen där man skall mötas läggs ut på samma sätt som för en vanlig gömma men med tillägget att de bara gäller ett visst datum och klockslag. Olika event kan ha olika inslag, t.ex grillkvällar, städträffar (s.k. CITO-event), föreläsningar, etc.”
Det intressanta är att det är så kul att “hitta dessa skatter” ute i naturen. Man blir så glad, när man går vid “målet” och söker under parkbänkar, på trafikskyltar, lyfter sten i skogen och så plötsligt så är den bara där. En hobby som inte kostar mycket. Idag hade jag med mig mina söner och vi hittade tre skatter varav den sista inne i en skog under en sten vid en stubbe.
Jag använder mig av gratis appen Geocaching. Och intresset för denna hobby verkar vara otroligt stor. I Sverige verkar över 6000 personer vara medlemmar i Geocachings facebooksgrupp och för att inte tala om alla som söker “skatter” utomlands. Geocachskatter verkar finns att hitta i hela världen och i och med detta enorma intresse är det lätt att komma kontakt med nya människor och på så sätt få ett helt nytt nätverk med gemensamt intresse om så önskas.
Vad är min poäng?
Varför jag berätta om detta? Jo, när man mår dåligt så är det så viktigt att man rör sig hur jobbigt det än känn att komma ut i dagsljuset och få frisk luft. Det är också ett sätt att skingra tankarna och försöka tänka på annat än de tankar som kanske helt dränera en. Det kan ge en nya perspektiv med en aktivitet, en hobby och att få träffa nya människor som inte nödvändigtvis behöver veta bördan man bär på. Även om jag mår bra idag så har jag upptäckt vad detta har medfört för positivt för mig bara under dessa dagar. Bara detta att jag beger mig iväg på platser jag normalt aldrig annars skulle bege mig till. Det får också mig att upptäcka en annan värld och hur vacker moder natur är. Och vad spännande det är att faktiskt rent fysiskt hitta en skatt och så glad man blir – liten som stor. Jag vet ju att detta gynnar mig på många sätt, förutom detta att jag får röra mig, får frisk luft och får nya upplevelser tillsammans med dem som jag söker med. Det är som en terapi för själen – fast billigare något jag tror alla behöver hela livet ut!
Och Du… glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉