Landstingspolitikern bjöd in mig på kaffe

Kaffeinbjudan på Region Uppsala med en av våra invalda landstingspolitiker – lilla jag? Det kan jag bara inte tacka nej till.

I år var det dags att välja nya politiker. Vilka ska styra vårt land de kommande fyra åren? Tidigare har detta med politik och val varit lika med noll när det gäller intresset från mitt håll sett. Fram tills i år. Och jag tror det har att göra med att jag tycker att det räcker nu. Jag har träffat på alldeles för många brukare/patienter som upplever att vården fallerar, de får inte hjälp när de söker, våravdelningar stängs, vårdpersonal går på knäna, vårdköerna blir åtskilliga långa och folk hinner dö under tiden de väntar på att få stöd och hjälp. Anhöriga bemöts alltför många gånger dåligt, informationen brister, kontinuitet saknas från de professionella och utredningar för t.ex att få en neuropsykiatrisk dialog är evighets lång. Ja listan kan bli så mycket längre än detta.

Jag bestämde mig i år att jag röstar på det parti som har liknande tankar kring mina hjärtefrågor: vården, skola och rättsväsendet. Och ja, det visar sig vara samma parti även i år som för fyra år sedan.

Jag brukar inte vilja diskutera politik därför jag aldrig har varit direkt insatt, men nu tänker jag göra annorlunda. Och nu har jag lite mer koll i alla fall på Liberalerna. ALLA har rätt att rösta för det man tror på. Jag valde Liberalerna.

 

Jag tror  på en vård som hänger samman

Jag är säker på att vi behöver fler som är kompetenta inom psykiatriska området på t ex. våra vårdcentraler. Vårdcentralerna är idag “Linjens första psykiatri“. På majoriteten av dagens vårdcentraler finns idag diabetessjuksköterskor och astmasjuksköterskor. Det är fler patienter som söker hjälp inom psykiatriska området på vårdcentralerna idag (som har minst en diabetesjuksköterska anställd), men det är få vårdcentraler som har psykiatrisjuksköterskor som anställda. Var 3:e person som sitter i väntrummen på dagens vårdcentraler har psykisk ohälsa. Sen är det otroligt många med psykisk ohälsa som ringer dit för rådgivning etc. Kompetent personal är oerhört viktig för snabb och tidig upptäckt av psykisk ohälsa men också för att kunna ge rätt stöd och hjälp. 

Eftersom kontinuitet och trygghet är A och O för människor när de är sjuka så håller jag med om att de som har återkommande vårdbehov och återkommande besök på vårdcentralerna ska få kontinuitet av främst läkarna. Att införa husläkare på riktigt tror jag skarpt på. Men också att göra läkaryrket och då främst psykiatrikeryrket mer attraktivt.

Eftersom jag själv är sjuksköterska i botten så anser jag också att vården blir bättre om de professionella får göra det de är utbildade för – och att vi åter ska få tillbaka de medicinska sekreterarna som gör jobbet som dagens vårdpersonal måste sitta och jobba med, vilket tar bort tiden för den direkta vårdkontakten. 
Vårdpersonalen ska också har större möjlighet att påverka sin arbetstid. Den som vill jobba treskift ska få göra det, men det kanske INTE passar alla.  

Jag gillar också skarpt och tror på “Nära vård med kvalité” dvs. mer hembesök av t.ex husläkare. När inte patienten kan ta sig till vården så kommer vården till dig.

Att våra lagar måste bättre stärka de anhöriga ser jag som en självklarhet. Patienterna/brukarna ska få mer egenmakt utifrån sin förmåga. Det som jag också gillar med Liberalerna och som jag tror skarpt på är Självvald inläggning och tillgång till Psykiatriska akutbilen samt fler egenerfarna inom psykiatrin i form av Peer Supporters. Att de sedan också vill NPF*-anpassa kommunens skolor genom översyn av lokaler och kompetensutveckling ser jag som mamma till barn med ADHD och misstänkt autismspektrumtillstånd något som kommer gynna alla i klasserna och inte enbart den det berör.  

Hursom… vad jag vill komma till är att jag kryssade för en av liberalernas landstingspolitiker Lina Nordqvist som jag har träffat två gånger på anhöriggrupperna enligt AKER som jag har deltagit i på psykiatrins hus i Uppsala och eftersom hon tydligen fick tillräckligt med kryss och i och med får flytta till Stockholm så bjöd hon in mig i all hast på kaffe. Självklart kunde jag inte tacka nej, kände jag. For dit idag trots en inflammerad muskel i skuldran så åkte jag iväg. Och en timmas fika  rikare och en för mig häftig erfarenhet av mitt första enskilda poilitikermöte, så är jag fortfarande nöjd med mitt val till valet 2018.

Det finns inga perfekta partier men jag tror skarpt på Liberalernas politik i mina hjärtefrågor.

(* neuropsykiatrisk funktionsnedsättning)

 

Och Du.. glöm inte att ha en superduper bra dag! 😉

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *