Tänk om jag visste då – det jag vet idag!

dalslanningenjpgNu var jag där igen – i tidningen! Helt otroligt egentligen!
‘Tänk om jag visste då – det jag vet idag… då kanske inte mitt liv hade blivit ett liv i helvetet’.

Jag flyttas tillbaka… 16 år. Jag kommer ihåg hur jag satt där på sängkanten vid ett tillfälle – mitt emot min distriktsköterska som kom hem med medicinerna till mig. Vi satt och pratade som alltid för. Jag minns att jag pratade om allt det här nattsvarta, hur jobbigt allt kändes och det totala mörkret. “Det finns inget värt att leva för, skrek det inom mig”. Allt var så totalt meningslöst! Jag var 27 -år och jag orkade inte leva längre även då jag hade överlevt två allvarliga självmordsförsök. Men tänk om jag då i denna totala hopplösheten visste hur mitt liv skulle komma att förändras redan bara några år senare.

Jag var nerbjuden av Dals-Ed kommun i går den 10 november tillsammans med min kollega Åsa Höij. Jag höll föreläsningen “Våga säga Ja till livet – om att övervinna borderline” och därefter höll jag och Åsa i workshopen “SIP – ur ett brukarperspektiv”. När jag ser denna artikel så tänker jag tillbaka på helveteskapet och vad det ändå har gett mig i efterhand. Helveteskapet har inte gett mig jobb eller kärlek egentligen som man skulle kunna tro utifrån ovanstående artikel. Helveteskapet har inte heller gett mig publiciteten som jag får då och då. Det har min egna kämpaglöd gjort, min envishet och min vilja att tillslut välja att bli agent i mitt egna liv. Tänk om jag då visste att det skulle bli så.

geinteupp

Däremot har helvetskapet gett mig möjligheten att visa för omvärlden att vi får inte ge upp – hur jäkligt livet än känns. Helveteskapet har gett mig möjligheten att genom min historia, mina upplevelser och genom min erfarenhet att kämpa för att hjälpa andra i liknande situationer. Att förmedla hoppet genom att gå ut och berätta och våga prata om mina erfarenheter av psykisk ohälsa. ‘Allt är möjligt även när man inte själv tror det’. De negativa erfarenheterna bär vi alltid med oss på olika sätt, det gäller bara att ta vara på dem på rätt sätt och använda sig av dem på ett positivt sätt – det tror jag gör det lättare att sedan gå vidare i livet. Det är inte lätt men det är möjligt så ‘Tänk om jag visste det då – det jag vet idag!’

Och… Du glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉

8 reaktioner till “Tänk om jag visste då – det jag vet idag!”

  1. Flemming Hansen
    Flemming Hansen Svara

    Ditt liv idag ser ut som det gör just för att du är du och har dina erfarenheter med dig och som du blir uppskattad för, för att du är den du är och är jävligt bra på det.

    • Flemming Hansen
      Flemming Hansen Svara

      Det är så man går vidare och det har du verkligen gjort och gör, hoppas du får fortsätta med det, länge, vad du än företar dig.

      • Jouanita Törnström InläggsförfattareSvara

        Ja du kära Flemming! Så länge det finns intresse och så länge jag får förfrågningar så håller jag definitivt på, absolut! Jag brinner för det jag gör och varje nytt möte, varje ny föreläsning är ju ett nytt ögonblick för mig och det ögonblicket gör jag gärna över 300 gånger som jag hitintills har gjort när det gäller mina föreläsningar. Men också i andra arbeten om att hålla kurser inom ämnet, finnas med som “egen erfaren” etc. /Jouanita

    • Jouanita Törnström InläggsförfattareSvara

      Tack Malin! Håller med dig fullt ut! Vi måste våga prata mer om psykisk ohälsa och slå hål på myter och fördomar. Otroligt viktigt! Och ju fler av oss som har eller har haft egna erfarenheter och som våga göra detta – ju starkare blir vi och kan i och med det till viss del förändra samhällets attityder. Och media har blivit lite bättre men har fortfarande mycket mer att jobba på när det gäller hur de belyser psykisk ohälsa. /Jouanita

  2. Dorotea Pettersson Svara

    Vilken resa du har gjort. Att inte ge upp är ett mycket bra budskap att förmedla till andra. Framför allt när man har en sådan tydlig erfarenhet själv. Toppen verkligen!

    • Jouanita Törnström InläggsförfattareSvara

      TACK Dorotea! Ja, det är en anledning till att jag gör det jag gör och brinner för detta! Att förmedla hopp – att vända det negativa till något positivt är för mig otroligt värdefullt och oberoende av målgrupp – drabbad, som anhörig och till personal. /J

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *