Julen står vid dörren. För en del är detta varmt välkommen, och för några andra så är det en stor ångestladdad högtid, med alla krav och stress som det kan innebär.
När jag växte upp hade vi “konstigt” nog väldigt bra jular. Jag minns jularna som var tiden före min farmor gick bort när jag var 13 år. Julafton var för oss barn en spännande dag, med stora förväntningar på allt. Tack och lov inte så mycket negativt knutet till dessa dagar. Vi var oftast mellan 10-20 personer hemma hos oss, och det var okej. God mat, Kalle-Anka och mycket klappar. Och tomten han kom alltså , även de åren och åren därefter!
Idag är jag vuxen med egna barn. Min farmor är en ängel i himlen, farfar också. Dem jag saknar mest av allt. Min kontakt med pappa är ett minne blott. Har inte sett honom sedan december 1999. Lever han ens? Det är tungt. Min mamma lever, men vår kontakt är inte heller vad jag hade hoppats på med tanke på att jag träffade henne för första gången 2006 efter 23 års frånvaro.
Fast… jag klarar mig ändå. Jag har ju min grabbar, min man och mina svärföräldrar. Vi har varandra och vi har det bra. Julen blir ibland vad man gör den till också har jag märkt. Och även om jag sörjer över att inte kunna skapa sådana jular som jag själv har drömt om så gör jag så gott jag kan och jag tror det är ganska okej för mina grabbar och det är det viktigast. Ibland tror jag vi själva ställer de högra kraven på hur saker och ting måste vara. Det viktigaste är nog att försöka njuta av stunden och umgås med dem som man mår bra av och inte en massa energitjuvar. Vi måste våga säga nej, våga säga ifrån…. för annars gör vi oss själv mer illa och julen blir en tid som blir så mycket tuffare än vad den behöver vara. Var snäll mot dig själv och mot de dina och njut av stunden så kanske även julen kan bli ganska okej!
GOD JUL fina du!
Och Du… glöm inte att ha en SuperDuper bra dag! 😉