Bemötande är otroligt viktigt i en människas återhämtning från psykisk ohälsa. Det är i stort sett A och O, tycker jag. I det stora hela har jag bara fått positivt bemötande från vården – både från sluten vården och öppenvården. Fast det har missats på några punkter. Te x. när jag blev inlagd i slutenvården den 28 april 2000 på min självaste 27-års dag. Jag fick beskedet av överläkaren i korridoren att jag skulle läggas in på en vårdavdelning. Hon tog inte hänsyn i något avseende av att det var min födelsedag, det var min första kontakt med sluten vården och hon kunde inte ens ta mig in i ett avskilt rum och berätta detta. Det ledde till att jag inte alls var med på noterna, vilket ledde till rymning som ledde till LPT (Lagen om psykisk tvångsomhändertagande) som sedan ledde till förödande konsekvenser för mig då jag hoppade från vårdavdelningen och 6 meters höjd. Allt detta p.g.a, ett felaktigt bemötande i samband med min psykiska ohälsa.
Information är också otroligt viktigt då det gäller bemötande. Hur ger jag information till någon som inte mår bra, kan man fråga sig? Hur tar denne emot information bäst? Vad måste jag tänka på som ger information? Ska jag endast ge skriftlig information? Ska informationen också vara muntlig? Behöver jag upprepa informationen, hur ofta och när i så fall? Ska informationen spelas in, ska informationen ges i bildform etc? Man måste använda fantasin, kan jag tycka. Vi är olika individer, ingen är en annan lik och vi måste komma ihåg detta och inte vara så “insnöade” på att det finns bara ett eller två sätt som är rätt. Det finns minst 100 sätt att ge bra information på som man når fram med! Och det är så viktigt. För brist på information på rätt sätt, kan också ge onödiga och förödande konsekvenser i en människas behandling och försvåra vägen till återhämtning och detta är en självklart del att ta hänsyn till när det gäller bemötande. Eller vad tycker du?
Förresten, vad är bemötande för dig? Vad är bra bemötande? Hur kan bemötande inom sluten/öppenvården bli bättre? Vad har du för idee’r?
Visste du att majoriteten av alla klagomål till patientansvarsnämden berör dåligt bemötande? Väldigt tänkvärt, hur kan det vara så?
Min kontaktperson som jag fick inom slutenvården vid min första inläggning kom att betyda allt för mig, hon blev mitt allt. Jag hatade henne i början men sen p.g .a. ett av mina 2 allvarligaste självmordsförsök så kom hon att betyda allt för mig. (Mer om det går att läsa i min bok: Ansiktet bakom masken – om att vara borderline, som går att beställa här på min hemsida via ett mail: info@aterhamtningskonsult.se) Men visst hon fick ju ändå också erfara att ena stunden var hon älskad och i nästa stund kunde jag hata henne. Men, i grund och botten betydde hon ändå allt för mig och hon är en av flera anledningar till att jag lever idag och är totalt återhämtad. Hon var personlig i sitt bemötande men inte privat (vilket är skillnad). Hon var som en vän – jag vet att hon inte var min vän, men hon var som en vän. Jag kände inte att vi var personal kontra patient utan det var hon och jag i samtal.
Jag har egentligen mycket att säga om bemötande. Kanske en anledning till att jag gillar våra utbildningar “Bättre bemötande” som jag håller genom RSMH www.rsmh.se Men, vad tycker du? Vad tänker du när du hör om bemötande och vad har du för erfarenhet?
Väl mött är viktigt och alla har rätt till det! Och… Du glöm inte att ha en SuperBra dag!