Jag har på nytt fått föreläsa för läkarkandidater denna termin och ser det som ett privilegium. Men vad vet egentligen våra läkare om återhämtning? Det konstiga är att varenda gång jag ställer frågan till ännu ett nytt gäng läkarkandidater så kan jag inte låta bli att förvånas när jag ställer frågorna: “Vad är återhämtning? Och alla åhörarna av kandidater ser ut som levande frågetecken och än sorgligare är det när jag ställer frågan: Hur många tror ni återhämtar sig från diagnosen borderline? Svar et som når mig blir för det mesta: Ingen, eller väldigt få!
Vad får de egentligen läsa när de undervisas i psykiatrin: Jo diagnoser, läkemedel, diagnoser, läkemedel och så finns det ju lite tvångsbehandlingar som man måste känna till
-Är det verkligen så här illa, eller? Gud, vad jag hoppas att jag har fel i detta! Jag ser mig framför mig unga och “taggade” nyexaminerade läkare med en helt human människosyn som inte är så förlegad. Men varför får de inte lära sig något om återhämtning? Hur ska morgondagens läkare kunna stötta personer i återhämtning om de inte själva vet vad återhämtning är eller vad det innebär?
Jag är så tacksam för att jag i alla fall får 45 minuter av dessa studenters utbildning. Och jag gör allt jag kan för att de i alla fall ska veta något om återhämtning. Men oj vad jag önskar att de fick lära sig mer om återhämtning. Idealet hade varit om vi hade fått ha RSMH:s 2 utbildningsdagar på läkarutbildningarna. Att de skulle vara standard utbildningsdagar i slutet av läkarkandidaternas utbildning. Så bra det hade varit. Jag får väl fortsätta att hoppas, en dag kanske det bli sanning…. kan man alltid hoppas!
Och… Du glöm inte att ha en SuperBra dag!