På torsdag är jag på plats i Växjö. Där ska jag föreläsa Våga säga Ja till livet -om att övervinna borderline men med fokus på “Bemötande och återhämtning till arbetslivet med målet att uppnå egen försörjning”. Härlig utmaning!
Målgruppen är bland annat personal från: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialtjänsten. Det ser jag fram emot. För jag har bra och några mindre bra erfarenheter och det tycker jag är viktigt att föra fram. För det är många olika faktorer som gör att jag är där jag är idag och det är så viktigt att veta. Att försäkringskassan gick med på att “gå utanför sina fyrkantiga ramar” har varit otroligt viktigt för mig för att komma tillbaka till arbetslivet. År 2003 arbetstränade jag i 3 månader. Jag var INTE redo och det var för kort tid. Resultat: Jag var tillbaka till en heltidssjukskrivning under ännu ett år. Sen blev det dags igen och NU… var jag mer redo än någonsin försökte jag i alla fall intala mig själv till. Jag hade nu kontakt och stöd från SARUK i Uppsala som fanns då och som stöttade långtidssjukskrivna tillbaka till arbetslivet. Denna gången sa jag också att jag fixar inte arbetsträning i endast 3 månader: Jag behöver längre tid på mig att komma tillbaka efter 4 års lång sjukskrivning. Och innan långtidssjukskrivningen var jag också nyexaminerade sjuksköterska – hade jobbat 4 månader.
Denna gång lyssnade Försäkringskassan på mig och jag fick 6 månaders arbetsträning. Jag fick höra att de nu gjorde ett undantag för mig.
Och det är SÅ man ibland måste jobba för att nå ett gott resultat. Myndigheterna, måste lära sig att gå halva vägen för sina klienter. Vad har du för erfarenhet i detta? Känner du dig lyssnad på från arbetsförmedlingen och försäkringskassan? Har du några solskensexempel så dela gärna med dig av dem här.
Och… Du glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉