Igår föreläste jag för ca 20-talet personer i Uppsala ur allmänheten. Mycket spännande och givande och intresset var stort. Så även idag… då hade jag en föreläsning på 45 minuter för våra blivande läkare. Föreläsning på 45 minuter är tight, men det är vad universitetet har möjlighet att ge mig…. inte mer. Så dyrbara minutrar och jag känner mig hedrad.
Men…. så ledsen jag blir… när jag frågar….. hur många av Er tänker sedan bli psykiatriker? INGEN av dagens 30 kandidater räckte upp handen? Jag är van. Men… hur kan det komma sig? Vad är det som gör att attraktionen till att jobba inom psykiatrin har fallerat så? Psykiatrin behöver fler psykiatriker! Vad görs och vilka jobbar för att höja läkarstatusen för psykiatrin. Utan psykiatrikern så faller psykiatrin naturligtvis. Vi måste rusta psykiatrin och detta gärna nu!
Kan väl erkänna att jag har föreläst i ca 4 år för läkarkandidaterna i Uppsala och det är alltid lika svagt intresse för psykiatrin, men så fort en kandidat räcker upp handen eller när två gör det så blir jag mäktad glad. Ni behövs verkligen! Tack till Er!
Och… Du glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉