Så kom då dagen…. dagen då jag själv nu var tvungen att beställa gamla journalanteckningar för att motbevisa fördomarna att jag fortfarande har diagnosen borderline. Trodde aldrig detta skulle bli aktuellt. Men fördomarna kommer man uppenbarligen aldrig ifrån – men jag tänker kämpa mot dem. Förskolan som sonen nu fick hastigt sluta i januarimånad diskriminerar honom helt på felaktiga grunder bl.a att en av föräldern har diagnosen borderline, vilket absolut inte är sant. Han föddes 2013 och min sista kontakt med psykiatrin var fem år tidigare.
Hösten 2008 hade jag sista kontakten med affektiva mottagningen i Uppsala och då avskrev både min samtalsterapeut och min psykiatriker mig diagnosen borderline. Så i över 8 år har jag varit fri diagnosen borderline, depression, ätstörning och ångest. Och jag har sedan 2007 inte ätit någon som helst psykofarmaka och har alltså inte haft kontakta med psykiatrin sedan då 2008. Och detta styrker nu kopian från journalen. Och jag är så tacksam för att det verkligen gör det. För även om man kanske inte nödvändigtvis behöver ha det som motbevis mot inkompetent personal med fördomar så är det viktigt att det blir ett slut även i journalen. Kan man ställa diagnoser så kan man också avskriva diagnosen om man inte uppfyller kriterierna längre enligt DSM (Diagnostical and statistical manual of disorder), eller hur?
Och Du… Glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉