Torsdagen den 16 mars bjöd Uppsala kommun in till konferens i Återhämtning på Clarion Gillet Hotel. En mycket givande dag med bl.a nya forskningsrön kring temat Delaktighet och inflytande.
Forskaren Ulla-Karin Schön verksam på Högskolan i Dalarna pratade bl.a om olika former av Delaktighet, om Brukarmedverkan på olika nivåer, om en Evidensbaserad praktik och om Delat beslutsfattande.
Vi fick också möjlighet att ta del av forskaren David Rosenberg verksam på Umeås universitet som bl.a redde ut just begreppen återhämtning och psykisk hälsa. Vidare pratade Rosenberg också om Komponenter i återhämtingsprocessen dvs. vikten av att hitta/upprätthålla hoppfullhet, att återuppta/etablera en positiv identitet, att börja utveckla/bygga ett meningsfullt liv samt att börja ta ansvar och få kontroll – om sin egna ohälsa och sitt liv.
Det som också kom fram i Rosenbergs föredrag var något som riktades till personal som i sina verksamheter möter personer med psykisk ohälsa: “Personalens/verksamhetens uppgifter”. Bland annat innebär en uppgift att personalen ska börja etablera ett samarbete med patienterna/brukaren. Ta tillvara på patientens/brukarens kunskap – viktigt att vi har en “vi-känsla” och inte “han/hon” säger att jag ska göra… Det är också viktigt att personalen kan förmedla hopp och fundera över – hur kan jag förmedla hopp och vad innebär det? Personalens uppgift är även att stärka personens engagemang och vilja till förändring, stärka personens ansvar samt förmåga till självhjälp och coping, stödja naturliga relationer samt stödja personen att hitta betydelsefulla roller i samhällslivet.
Rosenberg pratade också om hur viktigt det är att insatserna är individualiserade och inte att en insats “fits all”, så sant så!
Ja detta och mycket mer gav denna intressanta dag! God mat och härligt att träffa människor länge sedan sedda. Mycket nöjd och nu känner jag mig ännu mer berikad när jag håller i kurserna i Återhämtningsinrikat förhållningssätt i framför allt Göteborg där vi nu har många kurser framöver.
Kan dock inte låta bli att förvånas att det är så svårt att få till detta förhållningssättet i många av Sveriges verksamheter inom psykiatrin och socialpsykiatrin att etableras. Absolut finns det verksamheter som renodlat har gått från det traditionella tänket till ett mer återhämtingsinriktat tänk. Men när det finns forskare som nu Ulla-Karin Schön, David Rosenberg och Alain Topor och säkert många fler som kan häva hur viktigt detta är för patienterna/brukarna för att kunna återhämta sig så är det ändå konstigt att vi inte har kommit mycket längre än att vi fortfarande ser detta som något nytt och unikt och låter oss förundras. Varför händer inget mer i verksamheterna? Vad väntar vi på?
Och Du…Glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉