Vanligtvis när vi pratar om återhämtning så tror jag gemeneman egentligen tänker sig återhämtning som “vila”, “hämta andan”, “komma tillbaka”, “ta en paus”, “semester” osv. Något som jag också i åratal har tänkt mig själv att återhämtning innebär. När jag blev bekant med begreppet 2006 så tänkte jag också i termer som ovan att det är vad återhämtning många gånger innebär förutom att må bra även då jag var i det skedet i en återhämtningsprocess. Mycket intressant!
Men… det var inte förrän nu i morse den 18 april 2017 som jag tänker mig…. återhämtning ur två perspektivs upplevelser. Du som är anhörig, vän eller personal och som stödjer någon som mår psykiskt dåligt behöver många gånger egen vila, få avlastning eller att få åka på en kortare semester för att återhämta dig själv och för att du ska orka vidare, eller hur?
Men… återhämtning för den som mår dåligt är raka motsatsen. Det innebär inte vila, paus eller semester. Tvärtom… återhämtning från psykisk ohälsa innebär ett gediget arbete där jag som individ måste vara mer aktiv, försöka ta och fatta en massa beslut, hitta välmående sammanhang som jag mår bra, göra nya upptäckter om mig själv och min (o)hälsa etc. Återhämtning för den som är drabbad av psykisk ohälsa innebär ett enormt arbete men som sen igengäld “pay off” betalar sig.
Jag vill dock poängtera att även om man får jobbar stenhårt för att må bättre och komma tillbaka (för man måste göra det tunga arbetet själv) så kan man ändå också få semestern dvs den där vilan där man gå in i sin “vebod” och där hela alltet mer eller mindre sker inom en. Jag fick min semester. Visserligen väldigt tydligt då jag sökte hjälp på Psykiatriakuten våren 2001 och säger till dåvarande överläkare som jag träffade: “Jag är så himla less Jouanita. Jag umgås med henne tjugofyra timmar om dygnet dag ut och dag in och jag är så jäklar less henne. Jag behöver semester!” Då svarade överläkaren mig: ” Jag hör vad du säger och just nu har vi det väldigt lugnt så jag kommer lägga in dig och du kommer få vara inlagd på min avdelning.” Sedan dess har jag inte varit inlagd. Jag var inlagd i 5-6 veckor och jag fick den där semestern. Semester i detta läget innebar för mig: Fri från alla krav och måsten som att ha koll på att betala räkningar, vad ska jag införskaffa för mat, vad ska jag laga mat, jag måste umgås, jag måste vara trevlig osv. osv. Jag behövde bara få vara utan att behöva tänka så mycket och ha stora krav över mig.
Det som andra skulle kalla “återhämtning” från en tuff arbetsperiod blev min “vedbod” på vårdavdelningen våren 2001. Återhämtning från två olika perspektiv vila versa jobb.
Och Du… glöm inte att ha en Superduper bra dag! 😉