Idag på mitt måndagsjobb så fick jag vetskap om att NSPH (Nationell Samverkan Psykisk Hälsa) har i sitt treåriga projekt kommit ut med Inspirationsmaterialet “Din Rätt”.
Nätverket NSPH driver alltså från augusti 2014 ett treårigt, nationellt projekt för att minska diskriminering p.g.a. psykisk ohälsa i Sverige. Projektet ”Din Rätt” är finansierat av Allmänna Arvsfonden och vill utrusta patienter, brukare, anhöriga och berörda yrkesprofessionella med sätt för att hantera upplevd diskriminering. Projektet arbetar för att öka kunskapen om vilka rättigheter man har som person med psykisk ohälsa, hur man vet när man själv eller någon annan har diskriminerats och vart man kan vända sig då.
Tänk att vi fortfarande idag 2017 fortsätter att utsätta personer i alla åldrar för diskriminering pga dess (o)hälsa? Vad grunnar det sig på egentligen? Självklart tror jag starkt på okunskap och rädsla. Det vi inte vet något om – det skrämmer. Men hur skulle det vara om vi i stället blev nyfikna och tog reda på ren fakta kring det vi saknar kunskap om? Och tänk om vi ändå kunde acceptera mer att vi alla människor är olika men samtidigt också “Mer lika än olika”? Vore inte vår värld bättre då?
Under alla de år som jag har mått dåligt och framför allt då jag var nere i helvetskapet för 17 år sedan, har jag aldrig upplevt mig diskriminerad. Tack-å-lov för det!
Det är inte förrän när jag själv har barn på förskola och 9 år efter det att jag har lämnat psykiatrin helt och hållet som jag för första gången i mitt liv får uppleva ren diskriminering och kränkande behandling pga något som har tillhört min historia dvs tiden då jag hade min psykiska ohälsa.
Personal på sonens numera tidigare förskola som inte kunde ge honom rätt stöd och hjälp som han behövde som 3-åring och som det sen har framkommit grunnar sig mer eller mindre på att jag (hans mamma) har haft diagnosen borderline och de tror att 3-åringen som är i en riktig “trotsålder” om nu det egentligen finns? skulle har en psykisk diagnos. (Jag skulle nog hellre vilja kalla s.k “trotsåldern” för Självständighetsåldern eller Ingen-ska-bestämma-över-mig-åldern). Saken hör till den att förskolepersonalen trodde att jag fortfarande hade diagnosen borderline och saknade kunskapen om att det var något som inte har varit aktuellt på 9-17 år.
Men tänk… min historia och säkert många andra med mig kan i en nu-tid få sådana enorma konsekvenser idag pga människors okunskap, rädsla och förutfattade meningar att de vägrar att ge ett litet barn det stöd han behöver och väljer i stället att måla upp honom som ett treårigt litet monster och oss som inkompetenta föräldrar.
Och vad kan vi ta för lärdom i detta? Jo, våga fråga, var nyfiken och döm inte andra för något som de själva inte kan påverka eller rå på. Psykisk ohälsa kan drabba alla!
Läs mer om NSPH:s diskrimineringsprojektet här!
Och Du…glöm inte att ha SuperBra dag! 😉
Fotnot: Förskolan är idag anmäld för diskriminering och kränkande behandling!