En av många anledningar till att jag mådde så dåligt som jag mådde då jag hade diagnosen borderline handlade mycket om mina tankar. Och det jag har förstått efteråt som jag inte var medveten om då jag mådde dåligt är att jag själv styr mina tankar, mer än vad jag tror. Jag väljer många gånger mina tankar – inte alltid naturligtvis men ganska ofta. Jag har också upptäckt att man lätt hamnar i ett sätt att tänka – dvs i specifika tankebanor.
När man mår dåligt så är det jättesvårt att överhuvudtaget tänka positiva tankar. Och det handlar många gånger om livets erfarenheter vad det har gett oss men också om vår egna självbild och självkänsla. Allt för ofta var jag brydd över vad andra skulle tycka och tänka om mig om jag gjorde än si än så. Mina tankar kretsade hela tiden om mig och även det som hände i min omvärld kunde jag på nåt sätt relatera att det på något sätt hade det med mig att göra. Allt detta tog mycket energi och jag mådde otroligt mycket mer dåligt av detta tankesätt.
Jag minns den gången när jag var inlagd i psykiatrin och min kontaktperson var sjuk. När jag frågade vårdpersonalen var Annette var så fick jag till svars att hon var hemma för att hon var sjuk – hon hade magsjuka. Men då tolkade jag som att det var lögn. Annette var hemma för att hon hatade mig och för att jag var så jäkla jobbig och hon orkade inte med mig längre.
Omkring år 2007 fick jag gå på Kognitivt beteendeterapi (KBT) tio sessioner i Uppsala. Anledningen till det var att förutom lära mig om sömnhygien så var det för att ändra mitt negativa tänkandet. Jag minns inte så mycket om hur vi rent aktivt jobbade med att ändra mitt negativa tänkande, men det jag idag kan säga är att det har förändrats på ett otroligt positivt sätt. I stället för att bekymra mig om vad andra skulle tycka och tänka om mig så säger jag till mig själv. “Jag bryr mig inte vad andra tycker och tänker för att jag gör si och så. Det får i så fall stå för dem om dem inte gillar vad jag gör.” Jag väljer nämligen idag att inte lägga energi på att grunna på vad andra tycker och tänker. Då skulle jag inte få göra något annat än att grunna. Ibland säger jag också som så till mig själv för att stärka mitt val. “Tycker de inte om mig för att jag ser ut så här tex så får det stå för dem”. Ett annat exempel på mitt negativa tänkande var att allt som ändå var positivt då skulle sluta med ett negativt resultat – för det hade ju livet lärt mig. Jag minns när jag gick där på KBT:n så pratade jag bl.a om att jag längtade och hoppades på att skaffa barn, men jag visste ju att så blir aldrig fallet. Och när jag fick frågan: “Och varför skulle du inte kunna få barn?” Då så svarade jag: “Jag vet inte om jag kan bli med barn, men hur som helst… om jag skulle bli med barn så kommer jag garanterat få missfall”. Jag var så säker på min sak, för livet hade nämligen gett mig erfarenheten att allt positivt slutade alltid med något negativt, så det var ju på så sätt inte konstigt att jag då tänkte negativt om allt. Otroligt jobbigt tänk.
Men som sagt det går att jobba bort, att försöka intala sig själv att så är inte nödvändigtvis fallet att allt positivt slutar i något negativt, att jag absolut inte behöver ha rätt i det. Och när det positiva inte slutar med något negativt så är det så viktigt att också komma ihåg det och ibland låta sig påminnas om det framför allt nästa gång när de negativa tankarna kommer smygandes.
Och Du…glöm inte att ha en SuperBra dag! 😉