“Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himlen. Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himlen. Tills jag mötte dig, Annette. Då hade jag en ängel här hos mig!
Tack för allt du gav mig! Tack för dessa 19 år som du har funnits vid min sida, stått ut med mig, stått för hoppet och aldrig gett upp. Tack för din kärlek och omsorg!
Jag har aldrig någonsin träffat på en människa som var så omsorgsfull och kärleksfull som du, Annette! Du var mitt allt och jag kom att sätta dig på piedestal. Men du fick också erfara att ena stunden, älskade jag dig och andra stunden kunde jag hata dig. Det var så jag var då. Totalt förvirrad och ambivalent till mig, själv, till dig och till livet. Men du fanns ändå alltid kvar. Jag blev din patient. Det var ett tumultartat sätt våra vägar korsades när jag blev inlagd på LPT (Lagen om psykisk tvångsomhändertagande) på avdelningen du jobbade på, 88B. Då var jag inlagd i 6 veckor. Och i den mest sårbara situationen jag befann mig i så fanns du där för mig. Vid min andra inläggning samma år 2000 när jag blev inlagd fick jag åter dig som kontaktperson på vårdavdelningen. Jag hade dig som färdighetstränare på DBT (Dialektisk beteende terapin) och fick dig även som stödperson när jag gick på POM (Psykiatriska omvårdnadsmottagningen) Och även om jag sedan gick på öppenvården Affektivamottagningen, så fanns du fortfarande alltid vid sidan av. Vi fick en djupare relation med tiden. Vi sågs i stan, du kom hem till mig, till min familj och åt middag och visade intresse för mina söner. Du vara bara ett sms bort eller ett telefonsamtal bort. Du älskade min trädgård, vilket du även skrev i ditt sista sms på min födelsedag denna 28 april i år 2019. Du blev den mamma till mig som jag saknade. Du gav mig hoppet att livet är värt att leva och jag vågade säga Ja till livet. Hade det inte varit för dig – hade jag inte levt idag, Annette. Du gjorde livet värt att leva. Du var det ställföreträdande hoppbäraren för mig i många, många år.
Jag kommer aldrig glömma det unika med detta glashjärta. Det är inte bara ett “hjärta”. Det har en historia.
“En gatuförsäljare i Uppsala sålde glashjärtan. Han hade röda, blå och vita. Men inga svarta. Jag ville köpa ett vitt hjärta för när jag hade det i handen så skimrade det i regnbågens färger av solen. Men jag vill också ha ett svart. Men det fanns inget svart. Jag köpte ändå ett vitt och ett rött hjärta. När jag kom hem målade jag det röda hjärtat svart. Och då hade jag ett vitt hjärta och ett svart hjärta. Jag hade en plan.
Jag hade lärt mig att du Annette gick ofta nere igenom kulverten när du skulle till matsalen på Akis (Akademiska sjukhuset). En dag träffade jag på dig i kulverten. Du stannade till och frågade: – Hej Jouanita! Hur mår du? Jag stoppade ner mina händer i byxfickorna och plockade upp det svarta och det vita glashjärta och svarar: – Annette, om jag någonsin tar mig igenom detta helveteskap så vill jag ha tillbaka det vita hjärtat, men jag tror inte på det. Så jag vill att du tar det och själv tänker jag behålla det svarta hjärtat för det är så jäkligt det känns inom mig. Och samtidigt som jag sträcker fram det vita hjärtat till Annette och hon tar det i sin hand så säger hon. – Jouanita, du kommer få tillbaka det! Jag hörde vad hon sa, men kunde då inte ta det till mig. Det tog sedan drygt 8 år tills jag fick tillbaka det vita hjärtat och det svarta hjärtat slängde vi i Fyrisån i Uppsala. Det var hoppet! Annette tog över hoppet – för jag hade gett upp på livet och hon stod för hoppet under alla de åren och även därefter och gav aldrig upp på mig. År 2008 lämnade jag psykiatrin och blev diagnosfri. Nu har det vita hjärtat fått vandra vidare till din dotter, Annette. Det kändes så rätt! Och din dotter lovade att förvara det lika omsorgsfullt som du Annette gjorde, med kärlek.
Annette skrev en dikt till mig om det vita och svarta hjärtat, som finns att läsa i min första bok “Ansiktet bakom masken – om att vara borderline!
“Det finns ett svart hjärta, det finns ett vitt hjärta.
Hon som har det svarta hjärtat vill bli fri sin smärta och kasta bort det.
Hon som har det vita hjärtat har det bara till låns.
Den dagen hon kommer lämna tillbaks det kommer det att lysa i regnbågens alla färger.”
Jag har fortfarande en ängel…. om än i himlen!
Aldrig ska jag sluta älska dig! 