Alla har vi mer eller mindre våra tuffa dagar, när mörkret bygger bo över oss likt fåglarna i grantoppen. Även för mig som har återhämtat mig från borderline diagnosen, svår depression, ångest så kan livet, vardagen fortfarande vara extremt tuff emellanåt. Jag har alltid sagt det när jag har träffat åhörare och kursdeltagare ute på föreläsningsturnéerna runt om i landet att bara för att jag fick diagnoserna avskrivna i journalen och lämnade psykiatrin bakom för den gången, så är jag varken immun eller vaccinerad mot att få depression, ångest, ätstörningar eller för den delen någon annan psykisk ohälsa. Det är ingen. Däremot har jag blivit starkare som person, utvecklats och hittat verktyg/strategier som fungerar och är således bättre rustad än tidigare. Men jag har fortfarande mina dalar och det tycker jag är viktigt att våga prata om.
Naturen som ett gratis läkande strategi
Så, idag lördagen den 22 januari så bestämde jag helt enkelt att jag, mina två söner och vårt lilla yrväder 4-månaders valpen Angel skulle ta en riktig skön promenad tillsammans. Det händer alldeles för sällan. Så med en termometer som visade -6 här i Uppland så såg vi till att vara riktigt klädda och påpälsade för nu skulle det promeneras.
Vi bor i ett villaområde men med moder natur in på knutarna så efter ett par hundra meter så var vi inne i skogen. Helt plötsligt går vi förbi en skylt och få lära oss lite om Granbarkborren som verkar ta död på våra granar, Och inte nog med det, men så fick vi också äran och möjligheten att se en hackspett som jobbade febrilt med att få i sig föda högt i ett träd bredvid där vi stod. En trevlig syn och tala om skilda världar – människovärlden contra naturens fantastiska värld. Det blev en timmas promenad, med samtal som “Vad blir du fascinerad av?” till att prata dataspel och äldsta grabben visade vart han cyklad “rally” i somras till att skratta över vår lilla Angel som äldsta sonen är proffs på att imitera. Han måste ha varit hund i sitt förra liv ;).
Så en tanke som slog mig när vi åter kom hem, är… vi får inte glömma att naturen har väldigt mycket läkningskraft även när det är riktigt rejält mörkt inom oss och livet är tufft och känns som pina. Så finns moder natur där redo för att mötas utan att döma men som kan läka några smärtsamma sår bara vi ger oss den chansen. Det är väldigt mysigt att kunna stanna upp där på stigen andas in och upptäcka vad som finns omkring oss. Och även om vi bor i centrum av en storstad så oftast är inte naturen så långt bort ändå…någonstans där ute så finns hon.
Och Du… glöm inte att ha en SuperDuper bra dag!