Karin Lindén, fotograf som jobbar i skolans värld, gick kursen Första hjälpen i psykisk hälsa hos Törnström återhämtningskonsult och blev begeistrad. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och berättar om nyttan hon haft av att gå kursen.

Karin gick kursen i Första hjälpen till psykisk hälsa

Hej Karin! Du gick Första hjälpen-kursen med inriktning på 12-18-åringar. Är du fortfarande nöjd att du gick den?

– Jag är väldigt nöjd, och så tacksam att att jag fick vetskap om just den här kursen.

Vad var det som var så bra med kursen, enligt dig?

– Kursen var väldigt välplanerad och det blev en dynamik i diskussionerna. Det som också gjorde det så värdefullt var att få höra kursledarnas och kursdeltagarnas egna erfarenheter.

Så storleken på gruppen var lagom?

– Ja, storleken var perfekt, alla kunde komma till tals.

Åkte du till kursorten, eller kom föreläsarna till den ort där du bor?

– De kom till orten jag bor på.

Kursen höll på i två dagar, eller hur? Var det lagom, tycker du?

– Ja, två dagar var jättefint.

Gick du kursen privat eller i din yrke? Och hur kom det sig att du valde att gå kursen?

– Jag gick den privat, trots att jag arbetar bland ungdomar i skolans värld. För mig handlar det om att möta människor. Inte utifrån min yrkesroll utan utifrån min människoroll. Samtidigt ser jag att det behövs fler första hjälpare inom psykisk hälsa i skolan, på sjukhus, vårdcentraler och överallt.

Du berättade att världen liksom har öppnats för dig efter kursen. Hur menade du då?

– Jag har i hela mitt liv varit rädd för psykisk ohälsa, sett det som något farligt. Läskigt. Svårt. Jag ville gärna lära mig att hantera det. Tack vare kursen har jag insett vad det är jag är rädd för och att det egentligen inte är någonting farligt. Vi har alla mått mer eller mindre dåligt. Det är supervanligt med depression och i princip alla går vi runt med trauman från barndomen som satt sina spår. Som gör ont. Som präglat oss. Eller traumatiska saker som chockat oss så svårt så att vi inte ens vill vara här. Det är inget konstigt med det, det är bara livet som fått sig en törn.

Har du fått några verktyg då?

– Ja, när jag gick den här kursen fick jag verktygen. Nu är det så lätt att möta alla människor, också dem jag förut vände bort blicken från för att jag inte visste hur jag skulle bemöta dem. Jag vet nu. Och jag törs. Och det är inte ens svårt eller farligt.

Hur ska en första hjälpare vara, enligt ditt sätt att se det?

– Den som mår dåligt måste få vara precis den den är och känna exakt det den känner. Få berätta om det för någon som ser en, som lyssnar. Där kan en första hjälpare spela en livsviktig roll. Att lyssna och se, utan att döma. Vi kan aldrig veta vad någon annan människa har varit med om eller vad någon annan upplever. Det går inte. En första hjälpares roll är att stötta, att förmedla att det här går att fixa, det är aldrig för sent.

_____________

Text: C. Silberman Bild: K. Lindén privat