Vilken ära egentligen…

Jag känner sådan tacksamhet för att jag har det arbete jag har. Jag älskar mötet med de människor som jag möter i mitt arbete som Återhämtningskonsult och som utbildare. Människor som låter sig lyssna på min historia och det helvete jag har genomlidit och utifrån det kan känna hopp inför den situation som de befinner sig, vare sig det är anhöriga, brukare eller från profession. 

Ikväll satt jag med i en grupp av anhöriga i 2 timmar och lyssnade in deras situation och reflekterade lite över vad som sades. Tänk att idag har mitt helvetskap ett värde i att jag genom att vågar dela med mig om mina erfarenheter kan hjälpa andra. Det är så otroligt värdefullt. För även om jag önskar att min uppväxt kanske hade sett annorlunda ut så har det ändå blivit en rikedom. För det har ju gett mig en kunskap och en erfarenhet av livet  om mig som människa som jag annars inte skulle ha och som inte går att läsa sig till på varken högskolan eller universitetet. 

Att kunna vända det negativa till något positivt har gjort att det ändå har fått ett värde och det har även varit en läkning i sig. Och jag har sagt till mig själv – så länge det finns ett intresse, så länge någon vill lyssna och så länge jag får förfrågningar ja, så länge kommer jag hålla på med det jag gör. Jag älskar mitt arbete, jag brinner för det jag gör – för jag vet att återhämtning är möjligt från psykisk ohälsa. Och det finns verkligen ett liv trots att man har varit nere i ett helveteskap. Livet är fullt möjligt!

I morgon kväll bär det av till Anhörigföreningen i Upplands Väsby för en 2 timmars föreläsning där om “Våga säga Ja till livet – om att övervinna borderline”. Ser verkligen fram emot det! Vi ses väl?

Och Du… glöm inte att ha en SuperDuper bra dag! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *