Först vill jag bara säga:
VÄLKOMMEN 2019 och God fortsättning till Er alla!
Nyåret firade vi in hos min min vän uppe i Luleå. Hon är en nära vän som jag lärde känna under mina sjuksköterskestudier på högskolan i Kemi i Norra Finland där jag bodde och pluggade i 3.5 år mellan 1996-1999. Detta till trots att jag mådde så dåligt i min psykiska ohälsa.
Det var dock härligt att nu får träffa henne och hennes fina familj i lugna vintriga Norrland. Jag kände verkligen att jag och min familj behövde detta.
Livet går så fort ibland och jobb, fritidsaktiviteter, hushållsgöromål, diverse möten etc avlöser varandra och det rullar bara på. Ibland känns det som man inte riktigt hinner med att vara medveten i det man gör och man glömmer bort att stanna upp och bara njuta av livet – kanske orken tryter ibland. Detta gör det mer riskfyllt, känner jag att man glömmer bort att se det positiva i livet och ta vara på det. Det rinner bara förbi.
Jag kan ibland känna längtan efter glädje, riktig glädje och skratt. Jag tror jag skrattar för lite. Det intressanta är att det sägs ju att skratt är helande. Tänk om vi människor skrattade mer, då borde vi också må bättre…. eller?
Hursom…. min vän i Luleå älskar att koppla av i soffan och se filmer. Hon frågade mig om vi skulle se en film en kväll när våra söner hade lagt sig.
– Absolut, sa jag!
Jag är inte så mycket för filmer längre, vilket jag var en gång i tiden, för koncentrationen är inte riktigt på topp av flera anledningar. Min vän valde den svenska filmen “En hälsning från Missånger träsk!” Skeptisk som jag är mot svenska filmer så gick jag in med inställningen “Tråkig film” av att bara höra titeln. Men oj så fel jag hade…. det var länge sedan jag skrattade så att jag hissnade. Och det var en härlig känsla. Så glad jag blev! Denna film var verkligen uppfriskande. Jag skrattade så att jag grät. Och min man som hade nattat lillgrabben, kom och satte sig hos oss och såg ändå stora delar av filmen – är en “ganska allvarlig typ”, han skrattade också riktigt och det var underbart att se. Tänka vad en riktigt bra film kan göra! Och vi får inte glömma bort skrattet”
Handling:
Nadja lever som singel i storstaden medan hennes syster bildat familj i Norrland. Den biologiska klockan tickar för Nadja och hon är beredd att göra nästan vad som helst för att för adoptera ett barn. Plötsligt ändras adoptionsreglerna och Nadja har 30 dagar på sig att hitta en partner att gifte sig med. Detta ter sig omöjligt i storstaden och hon riktar därför in sig på Norrland.
Och japp…. jag hann självklart att tänka…. jag får inte glömma bort att skratta! Jag hade nästan glömt bort den känslan. Skrattet är läkande och smittande! Att skratta gör så oerhört mycket med vår kropp, mer än vad vi kanske tro. Att skratta får oss verkligen att må bättre… om än lite i alla fall. Skrattet tar inte bort problem och löser dem inte. Men skrattet får oss att ge oss mer styrka och kraft att orka med det som tynger, tror jag. Och i och med att skrattet utsöndrar endorfiner och alla andra må-bra hormoner så är det viktigt att våga skratta och tillåta sig skratta och att skratta mera, även när vi inte mår så bra. Skratt + dagsljus + friskluft = är otroligt bra medicin utan skadliga biverkningar för vårt mentala jag. Så även om det känns motigt, tungt och dystert så tillåt dig att skratta, möt dagsljuset och få en nypa friskluft gärna dagligen! Ta hand om ditt jag!
Och Du… glöm inte att ha en SuperDuper bra dag! 😉